När jag ser tillbaka på mina val av,i första hand män,så har det varit en salig blandning av olika personligheter,åldrar,utseende och intressen.
Däremot,så har det i de flesta fall funnits olyckliga omständigheter i deras liv,som på ett eller annat sätt påverkar deras sätt att vara..
Det är ju rätt intressant,att människor söker sig till andra med liknande "referenser",som om det finns ett inbyggt system som svarar på signaler som känns bekanta.
I bästa fall så matchar man varandras svårigheter,eller så trycker man sönder varandras "knappar" och det hela slutar med kaos.
Jag har jättesvårt att ens lägga märke till helt "vanliga män",det är som om intresset inte ens finns??
Däremot,dessa halvknepiga,mystiska,grubblande,ohyfsade eller på något annat sätt "avvikande" män,är rena utmaningen.
Det är knappast ingenting jag kan styra över,men ibland blir jag irriterad och frustrerad på mig själv,när samma mönster upprepar sig,gång på gång...
Ja,vad ska jag göra då?Köpa skygglappar?
Men,hur och var hittar man någon som kan uppfylla spänningskvoten,utan att behöva finnas med i brottsregistret,skumraskgänget eller har ett rykte som får Casanova att rodna av skam?
Men,nu är det ju så att man kan tycka att jag får skylla mig själv,när jag hamnar i knipa eller råkar ut för diverse konsekvenser på grund av "Mr.Bad Guy",men,det är inte hela sanningen.
Det som lockar och fascinerar à ena sidan,kan naturligtvis bli mörkt och hemskt à andra sidan.
Jag tror ju att människan har både gott och ont inom sig,men,blir det obalans i dessa motsvarigheter,så kompletterar vi det med att finna något eller någon som blir ens motpol,för att kompensera tomheten.
Vi gömmer oss bakom någon eller några,för att slippa ta ansvar för våra egna brister eller rädslor,och väljer då att förneka oss själva?
Ja,det finns saker att fundera kring och ämnet lär nog återkomma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar