Tänk om...

Eftersom det kommer att bli tillbakablickar,så börjar jag baklänges,och fortsätter sedan i den riktningen till det här årets början.

Jag har ju i stora drag beskrivit vad som hände kvällen/natten 20-21/8 2011 i bloggen "Fasansfulla nätter" och nu tänkte jag sticka in med ett sidospår från den nattens händelser.

Det är ju faktiskt så att det inte går att frånsäga sig ansvaret när någon far illa,och i första hand så borde väl det gälla de som är inblandade i de aktuella händelserna?

Jag tänker närmast på min dåvarande svärmor,som reagerade på ett sätt,som jag fortfarande inte kan begripa varför hon gjorde som hon gjorde..

Jag har inte haft någonting otalt med min f.d svärmor,under den tiden som jag var tillsammans med hennes son.

Det som förbryllar mig,är hennes första reaktion,som skedde på 100-årskalaset,när hennes son hade börjat på att "spåra ur" och gjorde utfall mot mig,så bara vände hon sig bort från mig och sa något i stil med:"Jag är här för att fira födelsedagsbarnen och inget annat"(!!)

Jag var då ledsen och grät,men hennes kyla fick tårarna att frysa till is.

Hon talade inte till mig överhuvudtaget,under tiden som hennes egen son kränkte mig,både psykiskt och fysiskt.

Nästa sekvens sker i bilen,då hon säger "Jag skiter i erat förhållande,så var tyst!

Det var väl i stort sett det enda hon sa,när tjatet och elakheterna haglade i baksätet.

På gården,så tar hon ju exet's dotter i armen,och säger "Det där får dom klara av själva"

Medan misshandeln och trakasserierna varade utanför hennes ytterdörr,så fanns inte en tillstymmelse till någon ansträngning att avbryta det som pågick.

Droppen är dock att hon inte ens ringer polisen,när hon ser honom köra iväg asberusad,med mig i bilen.

Det är helt absurt att inte göra någonting,och hur fungerar sådana människor??

När jag skulle skicka tillbaka en bok,som jag lånat av henne,så skrev jag på en lapp:

"Vad har jag gjort er för ont,som inte fick någon hjälp i mitt utsatta läge som hade kunnat kosta mig livet?"

Den frågan lär jag aldrig få svaret på,men,jag tolkar det som om jag inte ens är värd skiten under hennes dörrmatta...